Undersökning med biomikroskop

1) Undersökningen ska göras i ett rum med dämpad belysning.

2) Patienten sätter huvudet i ett hak- och pannstöd och huvudstödet flyttas i höjdled till en position där ögonen är på samma höjd som en markeringslinje på sidan av huvudstödet. Ögonen kan styras till önskat läge med hjälp av en positionslampa (VIII:5).

VIII:5 1. Okular
2. Höjden av ljusspalten regleras här
3. Positionslampa
4. Patienten ska trycka pannan mot bandet
5. Bredden av spalten justeras här
6. Joystick
7. Okularets förstoringsgrad ställs in här

3) Ställ in okularen på ditt pupillavstånd och refraktionsfel (om du väljer att undersöka utan glasögon).

4) Sätt på ljuset i biomikroskopet (endast i undantagsfall på högsta styrka).

5) Höj eller sänk biomikroskopet med hjälp av joy-sticken så att ljuset kommer i patientens ögonhöjd.

6) Ställ spalten på näsroten för att ej blända patienten. För sedan spalten med hjälp av joy-sticken till kornea och kontrollera inställningen med blotta ögat. Först när man har fått en skarp spaltreflex på hornhinnan (VIII:6) använder man mikroskopet. Släpp aldrig joysticken! Den belysta spalten ger ett optiskt snitt genom ögats transparenta medier (VIII:7). Man ser bara skarpt i spaltlampans och mikroskopets fokus. Sedan för du biomikroskopets fokus med joysticken till det ställe i ögat du vill inspektera. Skjut biomikroskopet framåt om du vill se på linsen t ex och dra den mot dig om du vill inspektera de ytligare delarna av ögat, t ex kornea. Undersökningen görs först med låg förstoring, 10 ggr, för översiktsinspektion. Förstoringen ökas upp till 25 ggr vid detaljgranskning.

VIII:6 VIII:7

7) Normalt väljer man vinkeln 45° mellan spaltlampan och mikroskopet samt en smal spalt.

Vid undersökningen av det högra ögat bör spalten träffa ögat från vänster och tvärtom.

Här beskrivs närmare undersökning av konjunktiva, kornea, främre kammaren, iris och linsen.

Undersökning av ögats främre avsnitt

Undersökning av konjunktivan och skleran

Notera framför allt omfattningen och utbredningen av kärlteckningen.

Vid rött öga ska man kunna skilja mellan konjunktival och ciliär injektion (andra injektionstyper avhandlas inte här).

Injektion innebär en dilatation av kärlbädden och är ett viktigt differentialdiagnostiskt tecken. Åkomma med konjunktival injektion (t ex konjunktivit) behöver vanligen inte remitteras till ögonläkare, däremot är sjukdomar med ciliär injektion (t ex irit, keratit) alltid remissfall.

Den färska konjunktivala injektionen finns framförallt i konjunktivas periferi d v s i närheten av fornix och lämnar således området kring limbus opåverkat. Så småningom omfattas dock hela konjunktivan. Man kan lätt urskilja de enskilda kärlen "som om de var målade med tunn pensel i klarröd färg". Dessa ligger i konjunktiva och är fritt förskjutbara mot sklera.

Den ciliära injektionen däremot är belägen kring limbus och lämnar således periferin opåverkad. De injicerade kärlen ligger djupare än konjunktiva, är inte fritt förskjutbara mot underlaget och den enskilda kärlteckningen är svårare att urskilja, "som om de var målade med bred pensel i rödviolett färg". Observera dock att den violetta färgtonen ses bäst i diffus belysning t ex i dagsljus eller vid belysning med vanlig ficklampa.

Undersökning av kornea

Välj en smal och medelhög spalt. När kornea är i fokus ser man ljusspalten genom denna som ett sexkantigt, avlångt vävnadsblock (parallellepiped), som är starkt upplyst och skarpt begränsat. Den ljusare främre ytan är korneas framsida med epitelet och den bakre, mindre ljusa ytan är korneas insida med endotelet och membrana Descemeti. Korneas stroma framträder på segmentets laterala ytor. Läget och typen av korneala förändringar t ex främmande kroppar på epitelet eller precipitat på membrana Descemeti kan på så sätt exakt bestämmas.

Undersökning av främre kammaren

Välj en smal och låg spalt samt den kraftigaste ljustyrkan (7,5V). För att få främre kammaren i fokus, flyttar man den från kornea till iris och backar något, så att varken kornea eller iris syns skarpt. Normalt är kammarvattnet mycket rent utan synliga tillblandningar av celler eller proteinaggregationer. Främre kammaren är därför optiskt tom, dvs man ser inte ljuset passera genom den, det ser ut som "ett bilstrålkastarljus i en klar, mörk sommarnatt". Om celler, fibrin, pigmentkorn o dyl förekommer i främre kammaren ger de upphov till den sk tyndalleffekten, ljuset sprider sig där det träffar på kolloidala partiklar och man kan se strålgången genom främre kammaren, den sk ljusvågen "som ett bilstrålkastarljus i dimma". Ljusvåg i främre kammaren är alltid patologisk och graderas i en tre-eller femgradig skala.

Undersökning av iris och pupill

Ställ vinkeln mellan mikroskopet och spaltlampan på 30° eller mindre. Man studerar iris struktur och kontrollerar pupillens rörlighet.

Biomikroskopet kan även användas för undersökning i genomfallande ljus. Ställ mikroskopet och spaltlampan i koaxial position och rikta ljuset rakt in i pupillen.

Undersökning av linsen

För ingående undersökning av linsen ska pupillen vidgas. Man flyttar långsamt fokus från främre linskapseln genom linsen till bakre linskapseln och främre glaskroppsrummet. Linsen består normalt av flera skikt med olika optisk täthet. Denna fina ordning går förlorad när linsen kataraktomvandlas.

Fel som vanligen görs vid undersökning med biomikroskopet och hur de undviks

Du ser oskarpt.

Patienten har inte längre pannan i stabilt stöd mot pannbandet och mikroskopets fokus når inte längre ögat.

Du använder för bred spalt.

Du är ur fokus. Flytta biomikroskopets fokus med hjälp av joy-sticken till det ställe du vill granska.

Du ser inte patientens vänstra (högra) öga ordentligt.

Spaltlampan står i för stor vinkel mot vänstra (högra) sidan om mikroskopet. Ljuset faller in för snett. Flytta spaltlampan till höger (vänster) sida om mikroskopet och minska vinkeln till cirka 30°. (Akta patientens näsa när du flyttar spaltlampan!).

Nästa avsnitt

Föregående avsnitt

Innehåll

E-mail: eye@eye.c.se

© 1997 Rudolph Hahnenberger