Pupillvidgning

Vid inspektion av ögonbottnen med oftalmoskop eller biomikroskop bör pupillerna vidgas, i synnerhet om undersökaren är ovan. Enbart genom en vidgad pupill erhålles en reflexfri, ljusstark och klar bild över hela fundus.

Pupillvidgning får man antingen genom förlamning av irissfinktern med antikolinergika och/eller genom aktivering av pupillens dilatator med adrenergika.

Antikolinergika: Tropikamid (0,5%) med en verkningsduration av 2-3 timmar. Cyclopentolat (0,5%, hos spädbarn 0,25%) med en något längre duration.

Atropin (0,5%, 1%) har för lång verkningstid och ska därför undvikas som diagnostisk mydriatikum, om inte cycloplegi, dvs förlamning av ackommodationsmuskeln, eftersträvas.

Adrenergika: Fenylefrin (10%) ges nästan alltid i kombination med antikolinergika, varvid den bästa vidgningen kan uppnås.

När ska man avstå från att vidga pupillen?

Adrenergika ska undvikas hos spädbarn och patienter med hjärtinfarkt, koronarskleros och/eller högt blodtryck.

Antikolinergika går dock bra även hos dessa patienter, 0,25% cyclopentolat bör användas hos mindre barn.

Allergiska reaktioner mot mydriatika förekommer (man bör dock i första hand misstänka en benzalkoniumallergi).

Observera att högt intraokulärt tryck, öppen vinkel glaukom eller kirurgiskt behandlat trångvinkelglaukom inte är några kontraindikationer.

Vid trång kammarvinkel kan däremot en akut attack med högt intraokulärt tryck utlösas. Innan man vidgar ska man försäkra sig om att den främre kammaren inte är ovanligt grund (se avsnittet "FRÄMRE KAMMARE").

Ljusskygghet och påverkan av ackommodationen är kända biverkningar av mydriatika. Patienterna ska informeras ordentligt innan behandling. Bilkörning ska undvikas i två-tre timmar efter en pupillvidgning.

Nästa avsnitt

Föregående avsnitt

Innehåll

E-mail: eye@eye.c.se

© 1997 Rudolph Hahnenberger