Test av pupillreflex

Pupillerna reagerar normalt med sammandragning på ljus samt när ögonen gör en inställning på nära håll (konvergens).

Ljusreflex

Swinging flashlight test

Detta test utförs bäst i dämpad rumsbelysning. Använd antingen en ficklampa eller titta genom ett oftalmoskop (korrektionslins ställd på position "0"). Patienten skall hela tiden fixera samma objekt.

Pupillerna är mörkerdilaterade och normalt likstora (VI:4 A).

Belysning av den högra pupillen utlöser prompt en ljusreflex (VI:4 B) i både det belysta (direkt ljusreflex) och i det icke belysta ögat (konsensuell reflex). När ljuset förs över till det vänstra ögat (i det här fallet ett öga med sensorisk pupillreflexskada) vidgas pupillen i båda ögonen (VI:4 C). Observera att vidgningen sker långsammare än sammandragningen. Om man ånyo belyser det friska ögat får man genast en pupillsammandragning igen (VI:4 D). Observera att pupillkonstriktionen sker normalt bifasiskt: 1) pupillen drar ihop sig maximalt (proportionellt till ljusstyrkan) och 2) vidgas därefter en aning. Denna pupilldiameter kvarstår vid konstant belysning. Den alternerande ljusstimuleringen är ett enkelt och mycket känsligt test även för svaga sensoriska defekter. Man skall dock inte använda för starkt ljus och belysningen skall ske symmetriskt, d v s samma retinaområde (helst fovea) i bägge ögonen skall belysas.

VI:4 A
VI:4 B
VI:4 C
VI:4 D

Testet är till och med känsligare om det tillämpas på omvänt sätt. Man utför då testet i ett väl upplyst rum och täcker alternerande över det ena och sedan det andra ögat.

För detta test gäller, såsom för swinging flashlight test, att det öga som vidgas vid belysning har en sensorisk defekt.

Edge-light pupil cycle

Ljusreflexen kan även testas med biomikroskopet. Ljusspalten från spaltlampan placeras i ett horisontellt läge strax innanför den yttre nedre pupillkanten d v s så att ljuset passerar genom pupillen och utlöser en direkt pupillreflex. Pupillen dras ihop, ljusspalten hamnar då utanför pupillgränsen, retina blir således inte längre ljusstimulerad och pupillen vidgas igen. Ljusspalten hamnar åter igen innanför pupillen och utlöser ånyo en ljusreflex osv. På så sätt kan ett automatiskt pupillspel, med rytmiska vidgningar och sammandragningar, framkallas. Den normala frekvensen av denna s k edge-light pupil cycle är ca 20 cykler per min.

Vid sensorisk defekt av pupillreflexen minskar frekvensen.

Är ljusreflexen intakt, är med all sannolikhet även konvergensreflexen orubbad.

Konvergensreflex

Patienten tittar omväxlande på långt håll och på ett föremål på nära håll (30 cm). Vid blick på nära håll ser man normalt en symmetrisk sammandragning av båda pupillerna (samt konvergens av båda ögonen) (VI:5 A,B). Se även konvergenstest.

VI:5 A VI:5 B

Är konvergensreflexen normal behöver inte nödvändigtvis ljusreflexen vara det. En defekt ljusreflex, men intakt konvergensreflex kallas "light-near dissociation" (denna engelska fackterm översätts normalt inte till svenska).

Nästa avsnitt

Föregående avsnitt

Innehåll

E-mail: eye@eye.c.se

© 1997 Rudolph Hahnenberger