MÄTNING AV KORNEALA FORMFÖRÄNDRINGAR
Placidoskiva
Med denna metod visualiseras måttlig till kraftig korneal astigmatism, keratokonus och ojämnheter i korneas yta. Placidoskivan är cirka 200 mm i diameter och har på ena sidan koncentriska vita och svarta ringar och ett centralt titthål (V:6 A).
V:6 A
Undersökaren håller skivan med ringarna riktade mot patienten. Ringsidan belyses och genom det centrala titthålet kan man sedan observera reflexerna av ringarna på kornea (V:6 B). Normalt finner man en jämn reflexbild av de koncentriska ringarna (V:6 C). Om en (kraftig) astigmatism föreligger ses en skev avbildning av ringarna (V:6 D).
![]() |
|
![]() |
![]() |
Keratometri enligt Javal-Schiötz
Den korneala brytningskraften bestäms med ett instrument som kallas keratometer (V:7). Patienten sitter mitt emot undersökaren och skall titta rakt fram. Undersökaren inspekterar kornea genom en kikare. På en bågformad skena finns två belysta figurer rörligt monterade. De utgörs av en röd rektangel och en grön trappstegsliknande figur (V:8, bilden visar instrumentet uppifrån). Figurerna kan föras emot eller ifrån varandra längs den bågformade skenan.
V:7
V:8
Avståndet mellan dem kan regleras med hjälp av en skruv (S), som undersökaren håller med vänster hand (Fig V:7) De upplysta figurerna projiceras på patientens kornea (V:9 A). Med skruven (S) flyttar man båda figurbilderna så att de tangerar varandra (V:9 B). Den svarta linjen skall gå rakt igenom båda figurbilderna. Skenan måste därvid roteras till korrekt axelläge. På en skala, som finns på den bågformade skenan, avläser man både krökningsradien (i mm) och brytningskraften (i dioptrier) som kornea har i denna position. Skenan roteras sedan 90° och samma inställning görs i den nya positionen och dioptrivärdet mäts i denna position. Differensen mellan de båda lägena anger graden av astigmatism. För enkelhetens skull har den trappstegsliknande figuren konstruerats så att ett trappsteg motsvarar en dioptri. Om man t ex får en överlappning på ett och ett halvt trappsteg föreligger en astigmatism på en och en halv dioptri mellan dessa två lägen (V:9 C).
![]() |
|
![]() |
![]() |
Överlappande delar av bilderna är vita eftersom båda figurerna består av komplementfärgade sken, grönt och rött. Astigmatism enligt regeln föreligger om den vertikala meridianen är mera brytande än den horisontella. Vid astigmatism mot regeln är förhållandena omvända. Vid keratokonus finner man ett typiskt projektionsmönster: i inget axelläge löper den svarta linjen som ett heldraget streck genom båda figurerna. Det uppstår alltid en vinkel mellan den gröna och den röda projektionsbilden. Graden av astigmatismus anges i den position där denna vinkel är minst.
Resultaten av en keratometriundersökning enligt Javal-Schiötz kan anges antingen som absolutvärden t ex 42,5 dptr i 0° och 44,0 dptr i 90° eller som skillnaden i den mest brytande meridianen t ex + 1,5 i 90°.
Ficklampstest
Ett enkelt men pålitligt test av främre kammarens djup. När man belyser ett normalt öga från den temporala sidan så upplyses hela iris utan skuggbildning (V:10). I ett öga med grund främre kammare däremot belyses enbart den temporala sidan av iris medan den nasala sidan hamnar i skugga (V:11).
![]() |
![]() |
Kammardjupet uppskattas bäst
med hjälp av biomikroskopet. Man riktar en tunn vertikal
ljusspalt mot korneas periferi och jämför korneas tjocklek (1 i
V:12) med den underliggande kammarens djup som normalt är minst
1/4 del av hornhinnans tjocklek (2 i V:12).
Man kan också använda en pachometer för att mäta
främre kammarens centrala djup (se avsnittet
"Mätning av korneas tjocklek").
Kammarvinkeln undersöks mha
Gonioskopi (se avsnittet
"Gonioskopi").
E-mail: eye@eye.c.se V:12