Swinging flashlight test

Detta test utförs bäst i dämpad rumsbelysning (VI:4). Använd antingen en ficklampa eller titta genom ett oftalmoskop (korrektionslins ställd på position "0"). Patienten skall hela tiden fixera samma objekt.

Här följer en beskrivning av animationsexemplet VI:4. Pupillerna är mörkerdilaterade och normalt likstora. Belysning av den högra pupillen utlöser prompt en ljusreflex i både det belysta (direkt ljusreflex) och i det icke belysta ögat (konsensuell reflex). När ljuset förs över till det vänstra ögat (i det här fallet ett öga med sensorisk pupillreflexskada) vidgas pupillen i båda ögonen. Observera att vidgningen sker långsammare än sammandragningen. Om man ånyo belyser det friska ögat får man genast en pupillsammandragning igen. Observera att pupillkonstriktionen sker normalt bifasiskt: 1) pupillen drar ihop sig maximalt (proportionellt till ljusstyrkan) och 2) vidgas därefter en aning. Denna pupilldiameter kvarstår vid konstant belysning. Den alternerande ljusstimuleringen är ett enkelt och mycket känsligt test även för svaga sensoriska defekter. Man skall dock inte använda för starkt ljus och belysningen skall ske symmetriskt, d v s samma retinaområde (helst fovea) i bägge ögonen skall belysas.

VI:4

Testet är till och med känsligare om det tillämpas på omvänt sätt. Man utför då testet i ett väl upplyst rum och täcker alternerande över det ena och sedan det andra ögat.

För detta test gäller, såsom för swinging flashlight test, att det öga som vidgas vid belysning har en sensorisk defekt.


 
 
Backa med webläsarens inbyggda backningsknapp när du tittat klart på denna animation