ANDRA VIKTIGA SYNFUNKTIONSTESTER
Färgsinnestest
Pseudoisokromatiska tavlor
Här beskrivs färgsinnesundersökning med pseudoisokromatiska tavlor IIB och Boström Kugelberg (BK, X:16 A) . Färgsinnet testas på normalt läsavstånd med bästa närkorrektion och vid standardiserade belysningförhållanden (dagsljuslampa 300 lux, luminans 50-90 cd/m2). Patienten får inte röra testmallen och inte heller vrida på den. Varje bild ska betraktas i högst 15 sekunder. Svaren noteras på en resultatmall med facit (X:16 B). Två fel per test och öga kan accepteras.
X:16 A
X:16 B
Anomaloskop
Anomaloskop är en apparat som tillåter en säkrare bedömning av färgseendet. Patienten får blanda två färgsken till en färg som ska likna en referensfärg. Resultatet anges som en kvot vars täljare och nämnare anger typ av färgsinnesdefekt.
Stereotest
Två standardtest tillämpas.
1) Titmus flugtest
Vid detta test används glasögon med polarisationsfilter och en testbok som innehåller flera testfigurer som framkallar olika starka stereoeffekter (X:17).
X:17
Testet utförs på nära håll med bra belysning. Vid bibehållet stereoseende upplever patienten att figurerna träder fram ur boken. Graden av stereoseendet kan anges.
2) Langs stereotest
Detta test har fördelen att undersökningen kan ske utan att patienten behöver de speciella glasögon som krävs vid alla andra stereotest (se Titmus flugtest, ovan).
Testtavlan är silverfärgad och belagd med små svarta prickar i ett randomiserat (slumpmässigt) mönster. På detta skikt ligger ett lager med tunna parallella halvcylindrar. Den yta som täcks av varje enskild halvcylinder kan bara ses till hälften med det högra ögat medan det vänstra ögat enbart kan se den andra halvan. Detta innebär att man i prickmönstret kan "gömma" figurer som enbart uppfattas med båda ögonen. Däremot kan figurerna inte ses med enbart ett öga. Testet utförs på nära håll vid bra belysning. Med ett nyare Lang stereotest kan även graden av stereoseendet bestämmas kvantitativt.
Utöver stereotest finns en rad andra samsynstest såsom Baggolini test, Worth four dot test, Hering efterbildtest och synoptofor. För närmare beskrivning av dessa tester hänvisas till speciallitteratur.
Kontrastkänslighet
Kontrastkänslighet är ögats upplösningsförmåga vid olika kontrastförhållanden. Denna synfunktion testas med olika breda mörka linjer som sitter mer eller mindre tätt bredvid varandra (spatial frekvens) mot en bakgrund som mer eller mindre kontrasterar mot linjerna.
Olika apparater och testtavlor (t ex Pelli-Robson contrast sensitivity) finns på marknaden.
Adaptometri
Vid adaptometri mäter man mörkeradaptationen.
Patienten ser in i ett öppet trekvartsklot. Bakgrundsbelysningen på insidan av klotet kan ändras. Små ljusa fläckar med olika ljusintensitet, som projiceras på klotets inre vägg, används som testobjekt. Efter ljusadaptation till en mycket ljus bakgrundsbelysning i 10 minuter sker testning fortsättningsvis i helmörker. Man bestämmer testobjektets tröskelluminans. Den minskar kraftigt under testets gång (40 minuter). Normalt har då luminansnivån, som fortfarande kan förnimmas, sjunkit omkring 15 000 gånger.
E-mail: eye@eye.c.se